I kylan var jag ute och gick. Vinden blåste svagt mot mitt ansikte, håret fladdrade och nuddade vid min kind. Jag var ensam. Förbi dammen gick jag in mot skogen. Jag tittade upp och såg månen - en stor, rund symetrisk månde.
Den gav mig lycka, trygghet men samtidigt kalla kårar. Jag stod en lång stund med stora ögon som fastklistrade mot månen. Den hade en riktigt fin färg - orangegult, riktigt djupgult som en smaskig, fyllig och god ost!
Hahahha men ja!

Ikväll var jag ute en stund med vännerna. På vägen hem stannade jag vid dammen och sedan gick förbi den men jag kunde inte sluta stirra på månen.